Julfest

Sedan åtta år tillbaka har hon jobbat som receptionist på företaget jag besöker med anledning av att inbrottslarmet har utlöst.

I åtta år har hon sett personal och kunder komma och gå, men ikväll såg hon ljuset.

Ikväll mötte hon mannen med stort "M".

Ikväll mötte hon MIG!

När jag skrivit av hennes leg ger jag tillbaka det och gratulerar henne på hennes födelsedag som visar sig vara imorgon.

-Fan va jag ääälschkar dig! får jag till svar.

Jobbar du nu eller ska du ha ett glas vin?

Därefter följde ett och annat om hur läcker jag va.

Det är julfest på adressen och kvinnan ifråga har verkligen gått "all in" på bjudvinet.

Men om man bortser hennes extrema berusning så tar jag åt mig av hennes smicker.

Om man bortser från att jag tydligen blev hennes "kvart i tre-ragg" så kommer hennes flirt att bära mig genom hela natten.

❤️ Kära bloggers, jag älschkar er! ❤️

Bara det inte är Leif.

En 45-årig långtradarchaufför från Västerbotten dog i samband med en trafikolycka på E4 söder om Njurunda under måndagen.

"Bara det inte är Leif" hann jag tänka när jag läst färdigt rubriken och scrollade sedan vidare bland lokala nyheterna från mitt gamla liv hemma i Västerbotten.

Vet inte varför jag kom att tänka just så. "Bara det inte är Leif".

Kanske för att han nog är en av de få långtradaschaffisar jag känner, och kanske den ende jag känner från Västerbotten.

Nåväl, tanken slogs bort i samma stund som rubriken var läst. För hur är oddsen för att det skulle vara just Leif.

I morse när jag min vana trogen kollar av diverse nyhetssidor så hittar jag och inget som fångar mitt intresse, men var och varannan från "mitt gamla" liv hemma i Västerbotten har på sina Facebooksidor länkat till nyheten om den omkomne chaffisen och uttrycker sin sorg och förtvivlan.

"Bara det inte är Leif" tänker jag åter igen.

Ingen skriver dock ut vem det är och för att jag ska sluta oroa mig så frågar jag kort och gott "Vem?" i en av trådarna.

Genast får jag några privata meddelanden om vem den omkomna är.

Tiden stannade och det som såg ut att bli en solig och vacker dag förmörkades genast genom svaren jag fick.

"Leif" stod det. Det är Leif.

Den oväntade döden är aldrig välkommen.

Den är A L D R I G inbjuden.

Den är orättvis och den gör ont.

Den är för svår och sorglig för att ens kunna ta på eller knappt tala om.

Men tala är nog det enda man kan göra en sån här gång.

Tala. Gråta. Kramas. Stötta. Minnas.

Stor kram till främst hans närmaste.

Men även till alla som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med Leif och hans varma och omtänksamma sätt.

Ta hand om varandra!

Kram på er!

Hej! Jörgen här. Jag är en sån där vakt.

Inatt har jag sett tre vackert roströda rävar, hjälpt en av våra kunder att söka igenom en industritomt efter ett konstaterat inbrott och snackat med mina kollegor om vad som egentligen är den bästa grillen inför sommarsäsongen och priserna på fårtarmar (jo, de e sant... Man kan köpa sånt ifall man hittar på att göra egen korv).

Hängt med en driftjoursnubbe på driftlarm, blivit nedblodad av ett psykfall med uppskuren handled och åkt till en kameraövervakas skola där ungdomarna roar sig med att kuta runt på taket.

Svurit över hur jag saknar att jobba med hund och tittat till en adress där en granne klagar på en annan grannes högljudda nattaktiviteter.

Ha de gott!

//Jörgen - Den där vakten.

Hej Pyret!

Lite knasigt namn på en grabb, men du hann aldrig få något namn.
För du dog.
Du dog alldeles för tidigt.

Ja, du kanske inte riktigt vet vem jag är. Jag är din pappa.
Vi sågs bara en gång och då va du död.

Kanske hörde du min sång.
"Hallå där inne det är pappa som pratar, hör du något konstigt är det mamma som rapar".
Kommer du ihåg?

Du har fyra bröder nu.
Dom vet knappt om att du en gång funnits, men någon gång ska jag berätta precis allt om dig.

Hur jag längtade.
Hur jag planerade och hur jag sjöng.

Men du dog.
Du dog alldeles för tidigt.


//Pappa

Stopp! Stanna! Stoppa pressarna!

Stopp! Stanna!

Hände nått speciellt ikväll?

Hände något speciellt exakt klockan 20:40 ikväll.

Satt du på toa och upptäckte att toalettpapperet va slut?

Rastade du din hund lite motvilligt eftersom det regnade?

Körde du som pliktskyldigast dammsugaren eftersom ungarna dragit in halva sandlådan när de kom in för middag?

Nattade du kanske dina barn med en "puss i pannan, go'natt, vi ses imorrn?

Exakt klockan 20:40 onsdagen den 31'a juli hade jag precis dragit mitt betalkort i en parkeringsautomat vid parkeringen intill norra entrén på Norrlands Universitetssjukhus.

Exakt klockan 20:40 föddes ett barn någonstans i världen.

Exakt klockan 20:40 dog någon.

Då dog halvfar. Min styvfar, min manliga förebild, den som kom att stå modell för den man jag är idag.

Stopp! Stanna!

Stoppa pressarna, något stort har hänt!

Något världsomvälvande, något epokgörande och betydande har hänt.

Men bara i min lilla värld. I vår familj, i våra liv.

Inga löpsedlar kommer att basunera ut att vår (styv)far är död oavsett hur omvälvande det än är i vår tillsynes lilla hörn av världen.

När vi senare under kvällen  lämnade sjukhuset bakom oss så gick livet vidare, precis som om ingenting hade hänt.

Det dammsugandes kanske i någons hem. Det ropades "skickar du in en toarulle" och någon annan kanske drog sitt betalkort i en parkeringsautomat på parkeringen till ett sjukhus.

Men för oss så hade en kär familjemedlem dragit sitt sista andetag.

Ikväll så dog en del av vår familj. Ikväll dog en del av mig.

//Hundvaktaren

Världsunik händelse

När William, min äldsta grabb kom till världen blev jag nästan upprörd över att ingen av kvällstidningarna tog upp den världsunika händelsen.
Ett barn hade ju blivit född. Inte vilket barn som helst utan MITT barn. Min underbara, välskapta son.
Snackade med en kollega som lite lojt svarade att: Jo, så kände jag åxå när mitt första barn kom. Han är för övrigt fyrabarnsfar.

Nu är jag fyrabarns far. Jag är i samma sits som kollegan och kanske även jag svarar någon lite lojt: Jo, så kände jag åxå när mitt första barn kom. Jag är ju fyrabarnsfar nu...
Men känslan av att något världsunikt hänt infann sig även denna gång.

Kronprinsessan Victoria nedkom med en dotter någon vecka innan vår minsting kom till världen.
Den nyblivne fadern höll, iförd stram kostym, en ytterst känslosam presskonferens strax efteråt.
Hade han verkligen kostym på sig under förlossningen?
Hade Victoria långklänning åxå?
Tänk om vi hade hamnat på samma förlossningsklinik. Tänk om vi hade möts i korridoren. Tänk om jag lite lojt hade kunnat säga att "Så kände jag när jag fick min första. Så världsunikt är det inte".

Inte så att det står på löpsedeln i kvällspressen bara för att man blivit förälder direkt.

Det bara känns världsunikt.


//Hundvaktaren, med fyra världsunika små händelser.

Morgonstund har guld i mun.

Som nattarbetare så sover man dagtid.
På vardagarna är allt lugnt och stilla och sömnen blir inte det minsta störd förrän fram på eftermiddagen då grabbsen kommer hem från dagmamman. Rutinen är nämligen att de då kivas om vem som ska väcka mig. Tidigare så har de allt som oftast kommit in och mer eller mindre hoppat i sängen och minst sagt ovarsamt väckt upp mig från min skönhetssömn.
Men nu har jag hittat verktyget till ett behagligt uppvaknande.

Verktyget heter Iphone.
De båda är nämligen tvärtorsk på att leka med den. Har tagit hem lite spel till den och favoriten är "Angry birds". Med hjälp av den så har jag lyckats få dem att smyga in, krama mig kärleksfullt och viska "Go´morgon kära pappa, dax att vakna".
Nästa mening är allt som oftast:
-Kan jag låna din "Ajfånn" en liten liiiten stund?
Nåväl, jag har i alla fall vunnit en delseger. Jag slipper vakna med insparkade pungkulor och ett skrik i örat.

Härom dagen så va det äldsta sonen som drog vinstlotten om att få väcka mig. Han chockade mig med att inte fråga om "Ajfånnen" utan efter att ha kramat om mig och viskat "Go´mårrån!" så säger han klarsynt och ärligt utan det minsta omskrivningar:

-Pappa, du verkligen stinker ur munnen.

Jo, jag tackar jag! Ingen fysisk pungspark, men väl en verbal sådan.


//Hundvaktaren, utan guldklimpar i morgonmunnen...