Våra söner är födda -05, -06 & -09. Känns som om man har fått en del rutin på att vara pappa. Det är utom allt rimligt tvivel vem som är mamman. Jag va där när grabbarna kom ut! Men den som är far till barnen är, nu med risk att bli missförstådd, något som en karl aldrig kan vara helt säker på. Vi karlar får ju förlita oss på trohet i förhållandet och i de fall inte det räcker så finns ju alltid DNA.
För mig räcker trohet i förhållandet.
Idag har vi vart till familjerätten och där blev jag officiellt far till lille Oscar.
När William, vår förstfödde, såg dagens ljus så krävdes åxå ett besök. Där försäkrade vi på heder och samvete att vi var ett par 9 månader innan barnets födelse, att vi inte ägnat oss åt partnerbyte och HSB fick inför mig och socialtanten försäkra att hon inte vart otrogen.
När Isac, vår andre son kom till världen så behövdes bara våra namnteckningar på diverse papper till skattemyndigheten (säkert andra myndigheter åxå) sedan va allt klart.
När Oscar, vår tredje son gjorde entré så borde väl myndigheterna ha förstått att vi verkar ha lite mer än en fnurra på tråden emellan oss. Sedan damp det ner papper från familjerätten som kallade oss till ett möte. De hade visst slagit ihop Bro & Järfälla socialdistrikt (ja, eller va hon nu sa) och vi va nya för handläggaren så hon ville därför träffa oss.
Så 4 namnteckningar senare så är jag äntligen OFFICIELLT far till Oscar!
//Hundvaktaren
tisdag 10 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Heheee, ibland undrar man hur dom tänker liksom.
SvaraRaderaMen om ni vore gifta så skulle dom inte ens höra sig för utan då är allt OK.....
Ullis :-D