fredag 2 oktober 2009

Ursäkta, men kom jag för tidigt?

För något år sedan så skulle en "hundbekant" gifta sig. Eftersom vi egentligen inte umgås annat än att vi träffats lite då och då i hundsammanhang så var jag inte bjuden på bröllopet. Hade heller inte väntat mig något annat, men va fanken, någon gång ska man väl gå i kyrkan och här hade jag ett ypperligt tillfälle att få några gudaktiga ord lästa för mig.
Ytterliggare en bekant som e en riktig fena på trumpet skulle spela, så där hade jag åxå ett (svep)skäl att gå.

Likt bruden och brudgummen va även jag uppe i ottan för att göra mig redo inför den stora dagen. Min finaste kostym, ja min enda kostym hade hängt ute under natten på vädring och luktade som ny.
Bröllopet skulle äga rum i en kyrka söder om stan och själv bodde jag norr om stan. Det här var på tiden innan GPS´en gjort sitt inträde i var mans bil så det blev till att åka i god tid innan för att hinna med en och annan felkörning.

Väl framme vid kyrkan så upptäcker jag att jag lyckats hålla min tidsplan med råge. Skulle till och med ha hunnit med ytterliggare felkörning och ändå vara i tid.
Men vad är det jag ser?
På parkeringen utanför kyrkan står fullt med bilar. De stora kyrkportarna är stängda och inte en själ syns till.
Det här är inte sant! Hur fanken hade jag lyckats komma för sent trots min minutiösa planering!?!?
Jag smög runt och kikade in via några fönster och får se att där inne är fullt med folk.

Sakta öppnar jag den stora porten som givetvis gnisslade som stora kyrkportar ska göra.
Både en och två ansikten vänds emot mig när jag smyger in emot första bästa lediga plats utefter altargången.
Brudparet står på plats längst fram och är i full färd att säga "ja" till varandra samtidigt som jag ursäktande sätter mig ner brevid några fullständigt obekanta människor.

När vigselringen sitter på plats och den obligatoriska kyssen levererad så vänder sig brudparet emot församlingen och kamerorna smattrar ivrigt.
Alla kameror förutom min.

Till min fasa så upptäcker jag att brudparet inte alls är det brudpar som jag hade tänkt få se äkta sig. Brudparet är totala främlingar och där sitter jag och undrar om jag tagit fel på datumet.

Så snart det gavs möjlighet så smet jag diskret ut och marcherade raskt till bilen för att kolla den fusklapp jag hade under solskyddet. Datumet stämde, men jag hade kommit till kyrkan alldeles för tidig. Ungefär ett halvt bröllop för tidigt.

Strax började ett och annat bekant ansikte dyka upp och sedan kom det "rätta" brudparet.


//Hundvaktaren, som ibland kommer alldeles för tidigt.

3 kommentarer:

  1. Hahaaa, typiskt dej!!! ;-D

    Ullis

    SvaraRadera
  2. Det blev mycket kyrka för dig!
    ha,ha,ha...kul berättelse iaf...fnittrar jag!

    SvaraRadera
  3. vwellermo.blogg.se är min bloggadress!

    SvaraRadera