Några bruna i kön.

På onsdagar kommer glassbilen på vår gata. Grabbarna ser fram emot den nästan lika mycket som jultomtens besök på julafton. Under högsommaren så kunde kön vara riktigt lång vid "vår" hållplats och jag gissar att den kunde vara lika lång även på andras hållplatser. Detta ledde till att glassbilen kom allt senare och senare. Ibland så sent att grabbarna redan fått på sig pyjamasen. Men att undgå den bekanta och högljudda melodin är som bekant svårt, så både en och två gånger kastade vi oss ut i pyjamas och foppatofflor för att göra våra inköp.

Nu håller hösten på att göra sig allt mer påminnd. Temperaturen kryper allt lägre och kön till glassbilen blir kortare. Samtalen med grannarna ikring vilken glass som är godast blir kortare och kvällsglassen åtnjuts nu inne vid köksbordet och inte ute på farstukvisten.

Häromdagen kom HSB* in med grabbarna efter att ha shoppat loss en mix av olika glass-sorter.
-Det gick fort, sa jag. Va ni ensamma vid glassbilen?
-Nää, de va några små bruna där och en stoooor brun, svarade kloka 4-årige William
Jag tittade lite frågande på HSB och emellan skratten fick jag förklaringen.
På gatan bor en familj av afrikanskt ursprung...
Mamman i familjen är något "volymiös" och rätt så brun...

Tänk vad enkelt allt vore om man lite oftare kunde se på varandra ur en 4-årings ögon.


//Hundvaktaren.

*HSB = Hon Som Bestämmer