Jag är ett tekniskt (o)begåvat underverk!

Då mina föräldrar valde vilka egenskaper och begåvningar deras barn skulle få så vet jag inte hur de tänkte angående undertecknad. Jag saknar nämligen helt estetiska egenskaper. Sjunger gör jag gärna och de gånger jag hittar ett piano så klinkar jag hjälpligt fram "The Rose" (som förövrigt är den enda låten jag kan på piano). Kombinationen av min sång och mitt klinkande kan ni kanske redan nu räkna ut hur det låter...

Samma gäller tekniska saker. Datorn är jag en mästare på, så länge det bara är att trycka på "on"knappen. Strular det så får svärfar rycka ut.

Men ibland glimrar det till!

På väg till dagens hundträning köpte jag ett minneskort till kameran (Konica Minolta Z3). Har under något år slitit på ett 512Mb kort som allt för ofta visar sig vara en aning för litet. Speciellt om jag filmar något. Så idag slog jag på stort. 2 Gb blev det och 99:- kostade det. Jösses va priserna sjunker på såna här prylar!

Väl framme på träningen tänkte jag att nu jäklar ska här fotograferas, men så snart jag stoppat in kortet och startat kameran får jag ett felmeddelande i stil med "Hörrö, glöm det där!" i kameradisplayen. Ingen av kollegorna visste råd så jag gav upp och tänkte att det kortet kan säkert någon annan bli glad av att få.

Men skam den som ger sig. Google är ett underbart verktyg. Inte konstigt att ordet "att googla" håller på att befästas som ett "riktigt" ord. Så efter lite googlingar hittade jag förklaringen. Eftersom min kamera har några år på nacken är den inte helt kompis med stora minneskort. Tydligen så kan man uppdatera kamerans "ettor och nollor" på något sorts magiskt sätt så att den klarar av större minneskort än det jag nu har. Nu återstår bara att hämta hem detta och sedan uppdatera.
Jag är inte i hamn ännu, men jag ser i alla fall land!

By the way:

Är det här ett kort på ett minneskort,

eller helt enkelt: ett "minnes-kort"?
På korrekt svenska då? Kan det då kanske heta minneskortkort?


//Hundvaktaren, som även kan lära gamla hundar att sitta.