söndag 15 februari 2009

Topptur på Berbertjåkkta - En reseskildring

Ett visst planerande föregår de flesta fjällvandringar. Så även min. Min resa mot det svenska vinterfjället. Sveriges kanske sista riktiga vildmark. SAREK! Kallt, ödsligt, vindpinat, vackert och vilt.
Själv har jag spenderat många timmar till att planera resan in i minsta detalj. Allt ifrån olika rutter till den utrustning som kan behövas.
Till min hjälp har jag haft en sedvanlig brusfotölj från Gustavsberg, några nummer av UTEMAGASINET samt senaste katalogen från NATURKOMPANIET.

Interiörbild från basecamp, där expeditionerna planeras minutiöst.
Kan packlistan utantill vid det här laget. Snart kan jag även priserna...
En hel del träning och övning föregår de flesta fjällvandringar. Så även min.
Till min hjälp har jag mina två söner och vår hund Center. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!
Idag begav vi oss ut på vår första topptur. Siktet var inställt på Berbertjåkkamassivet och planen var att hinna med en topptur ifall vädret och solljuset tillät.
Utrustade och taggade begav vi oss av efter att ha sovit middag. Hunden hoppade ivrigt tjutande i kopplet till akompanjemang av vinden som ven över vidderna.
Vår nyinköpta utrustning skulle få bekänna färg i ett första fältmässigt test.

Sällan har en topptur gått så fort och lika sällan har en fika smakat så gott. Kan ha varit sällskapet som gjorde det eller den nya utrustningen, iform av liggunderlag, termos och stjärtlappar från COOP FORUM...


Bild från toppen av Berbertjåkka, 3 m.ö.h. (Beläget mittemot vårt hus på Berberisvägen)

Efter lite termosvarm choklad och polarkaka med ost och skinka bjöds det på underbar offpiståkning med stjärtlapparna.
Beträffande Sarek och andra exotiska platser så får det vänta något år.
Efter att, än en gång ha läst igenom Naturkompaniets närmare 60 dyra och mer eller mindre nödvändiga prylar i utrustningslistan så inser jag att äventyret får stanna vid en packe tidningar, kataloger och drömmar på brusfotöljen ett tag till.


//Hundvaktaren, dreamtraveller

3 kommentarer:

  1. Jag har aldrig riktigt förstått vad det är ni killar gör bakom låsta dörrar när det tar en sån lång tid, men nu börjar jag förstå ett och annat :D

    Jag och en kompis hade ett långt samtal om detta och kom fram till att ni NJUTER av att sitta där ifred, liksom det enda stället i huset där vi inte hänger över era axlar å frågar "vad gör du", "vem pratar du med" osv. Svaret är liksom självklart på något sätt...

    Och nu när jag med ett skratt tänker efter inser jag att den konstiga prylen bredvid vår stol därnere i DK (som jag använder som en liten städhylla) är just en tidningshållare!!

    En söt bild som vanligt, men jag saknar den tredje gangstern på den :D

    Varm choklad och sittunderlag... oj vilken mängd minnen det dök upp!! Inte för att jag har direkt varit någon jättefriluftsmänniska (bortsett från att jag bott i husvagn ett år, det ska jag skriva om någon dag) men visst har det ju hänt att man någon gång suttit och värmt sig över en öppen eld en och en annan gång. Maten/fikat smakar som godast när man äter den utomhus!!

    Hjättekram på er och en klapp till C.

    SvaraRadera
  2. Hjälp, min kommentar var längre än ditt inlägg :D

    Ska inte upprepas :D

    SvaraRadera
  3. Huvudsaken e att fikat e gott..... De e ju de som görét.... =D. Kollade ditt fotoalbum och jädrans va grabbarna e lik dej. Jajaaa, ni får ju träna lite vandring på höjderna där i Berbertjåkkamassivet. Ha de bra Ullis

    SvaraRadera