McDonalds - Världens viktigaste kalas - En doft av... pissgubbe...

I helgen är det stort kalas på McDonalds. 10% av försäljningen går till byggandet av ännu ett Ronald McDonaldhus. Vacker tanke och med på ett hörn är jag och mina söner. Vår lunch inmundigades på McDonalds Stäket. Happy Meal stod på menyn. Den ena med hamburgare, den andra med nuggets. Fantasilös som jag är så blev det en Big Mac. Nåväl, man vet vad man får, man vet hur den smakar och man vet hur den ser ut. Lovar att det INTE är som på bilderna i reklamen!

Utanför restaurangen den sedvanliga rutchkanan och intill stod en brandbil som barnen (ja, och pappa åxå) fick titta närmare på.
Allt som bäddat för en kanonlunch, eller hur!

Mätta och nöjda efter rutchkaneåkning klättrar grabbarna in i bilen. Bilbälte på! Då känner jag en allt för bekant doft ikring mina barn. Det stank som från det värsta pundartillhållet om dem. Sur, frän pisslukt... Odören spåras till barnens kläder OCH händer.
Rutchkanan består av stora plaströr som barnen klättrar in och upp i för att sedan åka igenom. Verkar som om inte bara barn håller till i dessa väderskyddade utrymmen.

Påtalar det hela för en ur personalen som tittar frågande på mig och svarar "-Nä, där är det städat!"

Med all säkerhet är det städat där någon gång, men jag lovar att de har då inte städat i barnens rutchkana inför den här familjedagen.
Att försöka ta till diskussion med den stressade personalen kändes föga framgångsrik, så vad gör man?
UPP PÅ BARRIKADERNA!
Skickade mail till McDonalds Sverige och frågade lite försiktigt hur de hade tänkt lösa det hela då personalen på restaurangen i Stäket inte va speciellt intresserade.

Väntar med spänning på deras svar!

To be continjudd.

//Hundvaktaren, mätt och äcklad

Officiell 3-barnspappa!

Våra söner är födda -05, -06 & -09. Känns som om man har fått en del rutin på att vara pappa. Det är utom allt rimligt tvivel vem som är mamman. Jag va där när grabbarna kom ut! Men den som är far till barnen är, nu med risk att bli missförstådd, något som en karl aldrig kan vara helt säker på. Vi karlar får ju förlita oss på trohet i förhållandet och i de fall inte det räcker så finns ju alltid DNA.
För mig räcker trohet i förhållandet.

Idag har vi vart till familjerätten och där blev jag officiellt far till lille Oscar.

När William, vår förstfödde, såg dagens ljus så krävdes åxå ett besök. Där försäkrade vi på heder och samvete att vi var ett par 9 månader innan barnets födelse, att vi inte ägnat oss åt partnerbyte och HSB fick inför mig och socialtanten försäkra att hon inte vart otrogen.

När Isac, vår andre son kom till världen så behövdes bara våra namnteckningar på diverse papper till skattemyndigheten (säkert andra myndigheter åxå) sedan va allt klart.

När Oscar, vår tredje son gjorde entré så borde väl myndigheterna ha förstått att vi verkar ha lite mer än en fnurra på tråden emellan oss. Sedan damp det ner papper från familjerätten som kallade oss till ett möte. De hade visst slagit ihop Bro & Järfälla socialdistrikt (ja, eller va hon nu sa) och vi va nya för handläggaren så hon ville därför träffa oss.

Så 4 namnteckningar senare så är jag äntligen OFFICIELLT far till Oscar!


//Hundvaktaren