Inte VARGe dag man...

...klappar en varg!

De flesta dagar kommer och går, men om tio år så kommer jag att minnas vad jag gjorde den 24/6 -09.

Sommarens första äventyr är avklarat. En eftermiddag i Kolmårdens varghägn kom att fylla själ och hjärta med minnen för livet.

Kamerorna och känslorna gick varma!

"Kärleksnyp"?

Softar

Guiden hävdade att vargar var renare i munnen än våra tamhundar. Förvisso, men de tvättar sig i skrevet lika ofta...

Fan va manligt att kunna skryta om en rispa av en varg. Måtte det bara bli ett schysst ärr av det här!!!

Återkommer med mer bilder när jag väl knyckt av övriga "fotografer".

//Hundvaktaren, aka. vargmannen

Begravning

I veckan va sönerna på sin första begravning.

Måste säga att allt gick kanonbra. Vi har sedan tidigare pratat lite om döden och med min syn på livet har jag försökt förklara vad skillnaden mellan liv och död är. Inte helt lätt att förklara sånt för små barn. Eller rättare sagt, de e skitenkelt, bara man lägger nivån efter barns simpla och nyfikna syn på saker och ting.

Vår begravning var lite av ett gör det själv projekt där alla var involverade i hela skeendet.
Från svepning, transport, grävning till ett sista farväl vid jordfästningen.
Jo då, sönerna hängde på i allt och med stort intresse la de allt på minnet som deras kloka far sa. Ty i deras ögon är jag källan till en aldrig sinande flod av kunskap!


Kroppen görs klar för avtransport.

Två spadtag djupt, i ena hörnet på tomten ägde begravningen rum.



Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda.



//Hundvaktaren, tillförordnad begravningsförrättare.

Konsten att lägga en riktig rökare + Ett rullande konstverk.

KONSTEN ATT LÄGGA EN RIKTIG RÖKARE

Utan att bli allt för teknisk eller heller för den delen ge ljusskygga individer hjälp i sin gärning, så tänkte jag berätta lite ikring inbrottslarm.

Jag kör larmutryckning i hela storstockholm och med åren så har man stött på det ena larmsystemet värre än det andra. På gott och ont.

Larm består av några få men vitala delar:

-Rörelsedetektor (en mojäng som känner av rörelse/värme i rummet den är satt att bevaka).

-Kabel (eller i kategorin "värre" så är det trådlösa instalationer).

-Manöverpanel (den man trycker en kod för att larma av/på larmet med).

För att utlösa ett larm behövs:

-En bandit.

-Städare.

-Klantig personal

-Vakt med fel kod

Sedan bör alla företag som har larm även ha en kontaktperson.

Det är en sådan som känner sig manad att bli väckt mitt i natten av en vakt som antingen berättar att det vart inbrott, eller att koden inte fungerar, eller att larmet (det värre/dyrare larmet) har ballat ur.

Det är även en sådan som förstår det mest grundläggande i hur ett larm fungerar.

Allt utöver detta kan krångla till det hela.

Under senaste arbetsveckan hade jag att göra med ett "värre" larmsystem och kontaktperson som kunde krångla till det hela.

Företagets larm har av någon anledning utlöst. En väktarkollega åker fram som "första bil" och jag kommer strax efter med nycklar och instruktioner. Allt är helt från utsidan så något inbrott lär det knappast handla om.

Vi går in, hittar genast manöverpanelen och slår in den kod som kunden tillhandahållit oss.

"Fel kod, försök igen" meddelas i displayen (jag måste ha halkat på knapparna eller helt enkelt slagit fel...)

Efter försök två så lämnas samma budskap

Tredje försöket ger samma resultat, och i avvaktan på att larmsirenen ska sätta igång försöker jag frenetiskt få in propparna i öronen.

Då hörs istället ett pysande ljud som strax akompanjeras av larmets ilskna tjut.

Sedan blir allt dimmigt....

Ingen rök utan............................................................... rökmaskin!

Företaget har till sin larmanläggning kopplat en rökmaskin som på någon sekund rökfyller samtliga kontorsytor.

Efter att ha bett larmcentralen meddelat brandförsvaret att det INTE brinner utan blott står en vakt med fel kod på adressen så slår jag sedan en signal till företagets kontaktperson.

Presenterar mig och meddelar att vi verkar ha fel kod till larmet och även följderna av detta.

Till svar får jag:

-Men varför går ni in när ni har fel kod...

Nivån på resten av samtalet sänktes så att den oinsatte kontaktpersonen skulle förstå det mest grundläggande i vårt arbete och att vi inte vet förrän det är försent att koden inte stämmer.

ETT RULLANDE KONSTVERK

Eftersom jag emottar lön av mitt företag såsom "Teknisk utryckningsväktare" så ligger det på min och mina ryckarkollegors lott att hjälpa till när det blir strul för övriga medarbetare ute i natten.

Förra veckan så åkte jag in till centrala delarna av hufvudstaden för att dela med mig av det som företaget betalar mig för att vara.

Att vara teknisk. (Måtte inte svärfar eller övriga kollegor läsa detta...)

Nåväl, efter att ha trixat lite med ett trixit larmsystem så återvänder jag till min bil för att åka på nya spännande uppdrag i den mörka natten.

Det som möter mig är en något modifierad design på bilen.

I somligas ögon ett rullande konstverk.

Men beroende på vem man frågar så är väl klotter inte klotter, utan klotter kan även vara konstverk.
Så med ett leende på läpparna åkte jag närmsta vägen till tvätthallen med mitt rullande konstverk, eller nedklottrade bil. Beror som sagt på vem man frågar.
Konstig målning var det då i alla fall!

//Hundvaktaren, tekniskt begåvad, konstnärligt obegåvad.

.

Stark som...

...Magnus Samuelsson.

Så sant som det var sagt!
När sonen William ser mig kånka omkring på en 50 kg´s betongplint tittar han imponerat på mig och jämför mig med nämnde Magnus.
Otränad, med begynnande bukfetma och flämtande som en lungsjuk så höll jag snabbt med. Är inte ofta någon skryter över hur stark jag är!

Nog om dansanta muskelberg och åter till verkligheten.

Projekt ALTAN fortskrider som planerat.
Planeringen står svärfar för och jag gör mitt bästa att tolka hans förklaringar för hur altanen ska byggas.
Svärfar verkar ha en ritning klar i huvudet, men eftersom han sitter på det mentala orginalet och inga kopior finns att kika på så får jag nöja mig med att låtsas förstå hur han tänkt sig det hela.
Vill inte tänka på alla dumma frågor om självklara saker som jag ställt under dagen... Sicken bedrövlig och ohändig svärson jag måste te mig som!

Plintarna som fick min son att jämföra mig med Magnus Samuelsson.

Dagens jobb har bestått i att gräva, kratta, gräva, platta till och sedan gräva ytterliggare. Plintarna är si så där 50 cm höga. De ska alltså ner i ett hål som är 50 cm. Hänger ni med?
(6 hål är grävda, så med andra ord har vi grävt ett 3 meter djupt hål idag. Inte illa!)
Alla plintarna ska vara i jämnhöjd med varandra. Dessa JÄVLA plintar har åkt upp å ner ur hålen allt medan vi lagt till lite sand för att sedan prova med 50 kg´s plinten bara för att upptäcka att vi lagt ner lite för mkt sand.
Nåväl, efter lite blod, svett och svordomar så står de nu på plats.
Till helgen börjar vi lägga själva altangolvet.

Too bee cåntinjudd!

//Hundvaktaren, trött och nöjd över dagens pyssel.

Ungdomens, vishetens och kunskapens källa.

Gjorde ett besök vid gymnasiet här hemma idag. Sonen i grannhuset tog studenten.

Vår framtid, vårt hopp, våra blivande läkare, sophämtare, bilmekaniker, politiker, väktare(?) och piloter. Alla gick de omkring mer eller mindre berusade och tårögda.

Ett av de största steg man tar i livet är när man går ut på skolgården för sista gången i sitt liv. Att fylla systembolag, ta körkort eller ens flytten hemifrån är en jämförelsevis liten grej mot att ta studenten.

I 12 år har de packat livets ryggsäck full av kunskap och nu ska de vidare i livet.

Nu skiljs kamraternas vägar åt.

Efter alla kramar och blixtrande kameror styrde vi kosan hemåt där det bjöds på underbar smörgåstårta med kaffe och kaka.

Vid fikat så smygtittades det på betygen och resonerades ikring hur han skulle gå klädd på sista festen med gänget.

Kostym, skjorta och slips såklart!

När den oknutna slipsen åker fram upptäcker vi att skolväsendet har begått ett fasansfullt misstag.

12 år i skola och killen har ingen aning om hur en slips ska knytas.

Slutet gott, allting gott. Brevid grannsonen sitter en 80 årig familjemedlem som tar sig an slipsen. Med van hand, utan att ens titta, formades en totalt felfri och symetrisk knut värdig en nykläckt student.

Av alla ämnen som barn och ungdomar läser i skolan så missas tydligen konsten i att knyta en slipsknut. Vad mer missar man att lära ut? Ska nog kontakta utbildningsminister Jan Björklund och diskutera ett och annat.

//Hundvaktaren, som tog studenten för 20 år sedan och som även kan knyta sin egen slipsknut...

Ja, hur va det nu... aka felsägning.

Förra veckan va jag förbi ett bevakningsobjekt som jag tjänstgjort på under många år. Objektets (ja, det heter så på "väktarspråk") nu mera pensionerade säkerhetschef skulle avtackas. Både nya och gamla vakter dök upp och minglade med objektets egen personal.
Ett okänt ansikte dök upp och nyfiken som jag är så tar jag i hand och presenterar mig samtidigt som jag frågar killen vem han är. Han presenterar sig och säger även:
-De e jag som är Karinas fru.
Eftersom vi inte känner varandra så bet jag ihop och försökte att inte spä på det aningen pinsamma i felsägningen, men övriga kollegor runt om oss som känner honom bättre skrattade så tårarna rann och jag misstänker att sista ordet inte är sagt i ärendet.
Ja, vem är det som är vem där hemma...

//Hundvaktaren, som är karl nog att veta att när HSB talar så är jag tyst.