torsdag 1 augusti 2013

Stopp! Stanna! Stoppa pressarna!

Stopp! Stanna!

Hände nått speciellt ikväll?
Hände något speciellt exakt klockan 20:40 ikväll.

Satt du på toa och upptäckte att toalettpapperet va slut?
Rastade du din hund lite motvilligt eftersom det regnade?
Körde du som pliktskyldigast dammsugaren eftersom ungarna dragit in halva sandlådan när de kom in för middag?
Nattade du kanske dina barn med en "puss i pannan, go'natt, vi ses imorrn?

Exakt klockan 20:40 onsdagen den 31'a juli hade jag precis dragit mitt betalkort i en parkeringsautomat vid parkeringen intill norra entrén på Norrlands Universitetssjukhus.

Exakt klockan 20:40 föddes ett barn någonstans i världen.

Exakt klockan 20:40 dog någon.
Då dog halvfar. Min styvfar, min manliga förebild, den som kom att stå modell för den man jag är idag.

Stopp! Stanna!
Stoppa pressarna, något stort har hänt!
Något världsomvälvande, något epokgörande och betydande har hänt.

Men bara i min lilla värld. I vår familj, i våra liv.
Inga löpsedlar kommer att basunera ut att vår (styv)far är död oavsett hur omvälvande det än är i vår tillsynes lilla hörn av världen.

När vi senare under kvällen  lämnade sjukhuset bakom oss så gick livet vidare, precis som om ingenting hade hänt.
Det dammsugandes kanske i någons hem. Det ropades "skickar du in en toarulle" och någon annan kanske drog sitt betalkort i en parkeringsautomat på parkeringen till ett sjukhus.

Men för oss så hade en kär familjemedlem dragit sitt sista andetag.
Ikväll så dog en del av vår familj. Ikväll dog en del av mig.



//Hundvaktaren