Doftminnet är tydligen det starkaste minnet vi har. Själv kan jag fortfarande känna igen vissa parfymer och få en kittlande känsla i själen. Inte alltid som jag kommer ihåg vem som burit parfymen eller vilket tillfälle som jag doftat på den, men den kittlande känslan finns där tillsamans med doften.
Samma sak är det med dofter av mat och dryck. En rökig Whiskey, en god cigarr tillammans med en doft och smakrik öl.
Doften av mammas matlagning är åxå något som länge finns kvar.
Ett besök hos föräldrarna och bara ta in lukterna gör att man genast känner igen sig.
När man sedan återvänter till egna hemmet så är det första man möter just doften. Doften av det egna hemmet.
Doften av ett nyfött barn är för mamman något som etsas fast i minnet och själen. Hormoner och känslor inför det nyfödda barnet gör nog sitt till för att knyta det livslånga bandet som förbinder mamman och barnet.
-Åhh, känn va gott han luktar! får jag ofta höra av HSB.
Jo då, jag luktar och... Tja, han luktar bebis.
När väl bebisen kommer hem så börjar det lukta annat om dem åxå.
Navelsträngen som pappan har äran att klippa till exempel. Den snutt som blir kvar består av kött. Kött ruttnar i rumstemperatur. Ruttet kött luktar allt annat än gott...
Sedan har vi det här med innehållet i blöjorna åxå.
//Hundvaktaren, med näsa för dofter.
