Bara en hund.

I dag är det ett år sedan Rex dog. ETT HELT ÅR har gått.
Tiden går och vi med den.

http://hundvaktaren.spaces.live.com/blog/cns!7A8A5A4733479B74!921.entry

Verkligen märkligt hur man räknar tid.
En dag, en vecka, en månad. Därefter ett halvår och sedan ett år.
Idag är det ett år sedan.
Nästa gång det blir till att gråta och stirra i väggen, är det när det gått 5 år?
Sen då? Glömmer man då?

Det är klart, det går ju inte å gråta över en hund i all evighet. Det är ju bara en hund och jag har ju haft fler hundar än Rex.
Uhlan min första tjänstehund till exempel. Har massor med minnen men kommer inte ihåg ens vilket år han dog. Samma sak med Engelska Settern Pripps, som blev min första hund och som gjorde att jag fick upp intresset ikring dessa varelser.

Nä, det går nog över med tiden. Tiden gör att man glömmer. Tiden för med sig nya minnen att vårda. Tiden.
Rex var ju bara en hund.

Jeg stryker over din gylne pels, men halen din slår ikke mer.
Øynene dine er lukket igjen
Over øyne som ikke ser.
Ditt gylne hjerte har sluttet å slå, aldri mer løpe, hopp og gå.
Alt er slutt, det er over nå.
Jeg legger hodet mitt ned mot ditt, og tårene drypper som blod.
Aldri mer skal det bli som før, aldri mer "oss to".
Som isende kulde inni meg kjenner jeg noe dør med deg.
Jeg må reise meg, sier de, jeg går mot en dør.
Der ute går livet videre som før.
Jeg snur meg, du ligger så livløs og stille.
Du kan ikke komme, selv om du ville.
Skriket vil ut, men jeg lukker min munn.
Hvem var det som sa " Bare en hund".

Ikväll när jag stängt av datorn, rastat Center och bytt en sista gång på grabbarna så ska jag hälla upp en allt för stor stänkare och sedan inte göra mkt annat än att gråta och titta in i väggen.
Gråta och minnas.

//Hundvaktaren

En (ögonblicks)bild säger mer än tusen ord...

Sommaräng.
Doften av blommor.
Humlornas avlägsna surrande.
Beröring.
Närhet.
Värme.

Kunde ha vart ingredienserna för ett blogginlägg av det mer romantiska slaget. Men tyvärr, jag ska bespara er läsare från taffliga försök.
Sanningen bakom dessa ord är en helt annan.
Hade med mig kameran på dagens hundträning och det fotograferades flitigt, både av mig och av andra.
När vi sedan tittar igenom bilderna och nedanstående foto kom fram så väcktes genast livliga diskussioner om VAD vi egentligen gjorde ute på träningsplanen.

Till mitt försvar så måste jag få säga att jag sekunderna innan blivit biten och att det som visas är en del i momentet "VISITERING" där jag utanför bild har en stor svart schäfer skällande emot mig.
Lovar, det är precis så det hände!
Snälla, tro mig!
Men taget ur sitt sammanhang så kan tolkningarna bli något helt annat.


//Hundvaktaren, berörd,skakad och biten.

Genusneutral uppfostran.

Finns vissa saker som fortfarande är och kommer alltid att förbli rena killgrejjer.
Jag har inga problem med att våra grabbar kör dockvagn hos dagmamman (för här hemma finns inga sådana), så länge de låter mmmmm mmmm bruuuuummm...

Våra söner får gärna ha rosa kläder. En rosa pikétröja är ju aldrig fel och kan även vara riktigt snyggt, så länge den ligger kvar i garderoben vill säga... (HSB är dock av en annan åsikt).

Idag lärde jag Isak allt jag kan om det näst manligaste av saker. Kissa ute. STÅENDE!

Till vintern blir det till att lära ut det allra manligaste. Att skriva i snön.

Kära kvinnor/tjejjer/damer/tanter/flickor, att skriva i snön är VÅRT revir!

Snälla, låt oss ha det ifred!

//Hundvaktaren, totalt genusneutral i sin uppfostran.

Varken jultomten eller storken finns.

Att vänta barn är för en man på många sätt totalt värdelöst! Det enda som händer är att man ser en växande mage på kvinnan i sitt liv. Kvinnan i sitt liv kan även under tiden som magen växer anta skepnader som man inte trodde fanns, och inte skulle ha fastnat för ifall de visades under de första dejterna. Ska kanske inte måla upp "HSB" som en tusen skepnaders kvinna eftersom jag både är rädd för represalier (om hon skulle läsa detta) och för att jag faktiskt inte har märkt av speciellt mkt den här gången.

Sedan förstår inte män allt. Kvinnor har trots allt 9 månader på sig att förstå att något är på gång. Kvinnor får hormoner till hjälp att förstå och knyta känslomässiga band till det kommande barnet allt medan vi män vackert får vänta tills förlossningen innan vi börjar förstå ett och annat. Då ska vi även knyta band till barnet, stötta kvinnan, gråta (jo, män SKA gråta en skvätt första gången man håller i sitt barn, och jag lovar, man gör det åxå). Vi ska även under förlossningsarbetet akta oss för att stötta för grabbigt.
-Ja men kom igen nu då! Man har väl vart hård i magen förr juh!
Kära manliga läsare. AKTA DIN TUNGA!


Ett av livets stora lotterier är vilket kön det blir på barnet. För den oinvigde kan jag berätta att det finns två kön att välja på. Flicka eller pojke.
Känsliga läsare ska nu hoppa över närmaste raderna då jag kommer att citera en polare.
När nyheten om vår förstfödde son nått honom så utbrast han som bara han kan göra:
-SKÖÖÖÖÖNT! DÅ HAR DU BARA EN KUK ATT HÅLLA REDA PÅ!
Trots det aningen opolerade i hans sätt att grattulera oss så går det inte att komma ifrån att det ligger något i det han sa.



Att innan barnet ens är fött ta reda på vilket kön barnet har, är lite som att tjuvöppna julklapparna innan julafton och sedan försöka se förvånad och överraskad ut inför den givmilda släkten när man väl får presenten på julafton, meeeen va fanken. Vem tror på jultomten nu förtiden...

Nu är vi inne på vårt 4´e barn (jag räknar då med vår änglason). Tre söner hittills. På önskelistan till storken har vi båda skrivit "frisk och kry", sedan spelar könet ingen roll.
Men det är att ljuga. Vi önskar även båda en dotter. Att påstå något annat vore löjligt. Men som vi alla vet så spelar det ingen roll vad man skriver på önskelistan till tomten. Han finns ju inte. Kan tala om att storken, han finns inte heller! Så sluta önska. Det blir vad det blir.
För oss blir det en fjärde son.

Lika tydligt som anletsdragen syns på denna bild, så såg man även att det är en grabb där inne.


//Hundvaktaren, Fotbollslag? Nä, inte än, men snart?

"De va på håret!"

Teoretiska utbildningar i all ära, men utan praktiska utbildningar och yrken så stannar Sverige. Hur tidigt i livet man ska börja skolan tvistar de lärde om, men idag påbörjade 3,5-årige William frisörlinjen. Huruvida jag som förälder och Obehörig lärare ska anses som Olämplig i att lära ut frisöryrket återstår att se nästa gång vi ska visa oss bland folk.
Själv är jag riktigt stolt över mitt resultat samtidigt som William är MER än stolt över sitt resultat.

Med högsta koncentration går William loss med klippmaskinen. Isak håller sig i bakgrunden, rädd att bli nästa "offer"!

Slutresultatet!

//Hundvaktaren, inte bara vakt, undersköterska, hundtämjare, far & C-skådis. Nu även frisör och EXTREMT korthårig...!

Våga vägra reklam!

För en tid sedan så skrev jag om hur bra TV-kanalen Playhouse Disney var i inlägget: En smygande doft av direktreklam.

Tycker fortfarande att den "reklamfria" kanalen är bra, eftersom reklam riktad till barn inte känns helt OK. Favoriten just nu är Nalle Puh och hans vänner.

I dag kom glassbilen. William pekade raskt ut vad han ville ha från sortimentet som exponeras på baksidan av glassbilen.

Nalle Puh-glass.

Vilken tur att Playhouse Disney inte har en massa tråkiga reklamavbrott...

Den "reklamfria" glassen smakade verkligen gott!

//Hundvaktaren, som alltid köper mazariner av glassbilen.