Stresstålig och stabil

Klockan är strax efter 19.
En son i badet, en annan mumsar kvällsfika och en tredje kryper omkring och gör mest det 8 månaders söner gör. Stoppar saker i munnen... HSB är på jobbet.
Plötsligt ringer det på dörren.

Cirkusen i full gång. Hunden skäller precis som hundar brukar göra. Sonen i badet ropar med gäll röst: "Paaaappaaaaa, veeeem äääär deeeet?!?".
Sonen i köket hoppar ivrigt ner från stolen för att se vem som tänker hälsa på. På väg ner från stolen river han ut mjölkglaset. Familjens yngsta kryper iväg och... Ja, stoppar saker i munnen.

-Hej, jag kommer från Delikatessexpressen.

Jag anser mig inte vara speciellt lättstressad, men just då körde stresshormonerna igång i högsta fart.
Tänkte att jag klipper av honom direkt så slipper han påbörja sitt säljsnack och ödsla både min och hans tid.

-Men du, de e så här att jag är ensam hemma med tre osnytna söner, en som du hör galen hund och bortsprungen katt. Jag tror nog vi får ta kontakt med varandra någon annan gång.

Lämnade trots allt en öppning om att inte vara helt ointresserad men med all tydlighet så framgick det att jag verkligen verkligen verkligen inte hade tid just då.

-Men du kanske ska ta å kika lite här, får jag till svar samtidigt som säljaren leende började bläddra i en lunta papper.

Då rök jordfelsbrytaren i min hjärna. Något okristligt slinker ur mig samtidigt som jag slänger igen dörren och mumlar "knäppskalle".

-Men paaaaappa! Vem är det? hörs från badrummet. Vem är knäppskalle?
Mjölken droppar från köksbordet och yngsta framtidshoppet...
- Ja, vart fanken har han krypit iväg någonstans??

//Hundvaktaren, stresstålig och stabil!

Kissgubbe, förtroliga samtal och manlighet.

Vid läggdax ikväll hade William 4,5 år ett högst upplysande samtal med mig.

Det är nämligen så här att på snoppen finns en boll. I den bollen finns ett hål och där kommer det kiss ifrån.

Så ni som ännu inte har kläm på vart kisset kommer ifrån, nu vet ni!

Detta samtal kunde inte ha kommit lämpligare.
Ty idag gjorde jag något som torde höja ett och annat ögonbryn om jag blivit upptäckt av någon. Jag gjorde det mest manliga en människa kan göra. Nu snackar jag inte om att lyfta tunga saker. Inte heller erövra fjärran land till häst eller göra lumpen på det ballaste och mest krävande regemente.

Jag pratar om något som ni kvinnor ALDRIG kommer att klara av. Något som jag så småningom ska lära mina söner.



Jag ska lära mina söner att rita kissgubbar i snön.

Mer tankar ikring detta finns här: http://hundvaktaren.blogspot.com/2009/05/genusneutral-uppfostran.html


//Hundvaktaren, bland kissgubbar och bollar.