Födelsedag, övertidsstopp och blåskatarr.

"TIDEN GÅR OCH VI MED DEN".

En gammal man sa så till sin egen spegelbild på den långvårdsavdelning som jag jobbade på i begynnelsen av mitt yrkesliv. Han va för övrigt otäckt lik "SkallePer" i Ronja Rövardotter. Tänk så rätt han hade.

För precis fyra sedan så satt jag och höll ett litet litet spädbarn i min famn. Livrädd att tappa honom. Livrädd för hur jag skulle klara av rollen som far. Livrädd för att inte kunna skydda min son från allt det onda i världen.

Det lilla spädbarnet är nu fyra år "gammal".

Nästa gång han fyller år så lär han väl vara 15 och vill ha en moped.

Idag så räckte det med en Byggare Bob tårta och simglasögon.

Och Nalle Puh målarbok.

Och pussel.

Och fotboll.
Och ytterliggare en tårta ifall det inte skulle räcka med en...

Och vattenpistoler till alla inbjudna barnen.

Och, och, och...

Kanske skulle vart billigare med en begagnad moped ändå?

På hans femtonårsdag kanske jag slipper blåsa upp 40 ballonger.

Då kanske jag slipper drabbas av yrsel och "blås"katarr.

Idag söndag inträder även övertidsstopp för vår ofödda sons huserande i HSB´s mage.

En normal graviditet är mellan 38 & 42 veckor och i dag har det gått 42 veckor.

Så om inget händer under denna natt så kommer vi att infinna oss på Danderyds sjukhus imorgon för igångsättning.

Jag skriver "vi" för att jag tror att det är mest politiskt korrekt. Även om vi är ogifta så ska jag visst ha något med den här graviditeten att göra. Vad vet jag inte riktigt.

Nåväl, man kan hjälpa naturen på traven med att sätta in värkstimulerande medikament. Naturen verkar behöva lite hjälp här!

Återkommer i ärendet!

//Hundvaktaren