Idag styrde vi kosan till en friluftsgård inte långt hemifrån som heter Hällkana invid Lejondalssjön. Ryggsäcken var med och i den fanns givetvis en termos med varm choklad. Idag hade vi dock bytt ut skinksmörgåsarna emot kanelbullar (och nej tyvärr, inte hembakta...).
Vet inte vem av oss som njöt mest av förmiddagen. Ungarna eller jag? Finns inte något som slår fika utomhus. Och vilket väder! -2´ och dagsmeja . Vårkänslorna spirar i kropp och själ. Solen värmer en aning så att det droppar från taken samtidigt som det fortfarande är minusgrader i luften. Fåglarna börjar som smått kvittra som en föraning om den "riktiga" våren.
Vart kommer då dagens andra ord "KOTKOMPRESSION" in?
Jo, jag börjar närma mig 40, vare sig jag vill det eller inte. Stjärtlappar är till för barn i aningen yngre ålder med en aningen yngre kropp. Att då med totalt dödsförakt sätta av efter en osnyten 3-åring utför en knölig pulkabacke är som att be om kotkompression. Nåväl, om och om åkte vi vilt tjutande som galningar utför backen alltmedan andra "vuxna" förläget tittade på oss. Hade nästan lust att låna ut min stjärtlapp till dessa (avundsjuka?) åskådare.
I morgon ska vi dit igen. Då utrustade med snowracer!
//Hundvaktaren, idag 2cm kortare p.g.a. kotkompression...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Klart man ska åka i pulkbacken!! Det är väl därför man skaffar ungar!!!
SvaraRaderaEller har jag missuppfattat nåt igen :S
Tycker du låter som en kanonpappa - vad stolt hon ska vara, HSB :)
Lever med en fyraåring som var orsaken att jag fick en kotkompression i ländryggen och i SI leden. Smärtan är fruktansvärd och livet är inte lika rörligt som innan. Tyngden av min son inuti kroppen förstörde kotorna, men hellre att jag har en skada än min älskade son. När det var som värst kasade jag runt i 17 dygn utan känsel i midjan. Skulle väldigt gärna åka i en pulkabacke men ryggen klarar inte de studsar som tillhör den roliga leken i en pulkabacke. Nu efter 4 år efter skadan gav jag mig upp i en skidbacke ihop med min son. Min syster hjälpte mig med sonen och jag vågade åka väldigt försiktig i barnbackarna som jag längtat efter... Åkte mycket skidor innan i svårare backar, men var nu livrädd att trilla för då blir jag kass i 14 dagar av fruktansvärd värk... Men värken ska inte ta över mitt liv... jag får välja att leva ett lugnare liv med min son men han vet inget annat. Plus att mina vänner får åka rutschkana med honom för min rygg fixar inte studsarna i dem. Det gör ont i mig att inte kunna välja att leka en del lekar. Får tex inte skaffa fler barn för det är mkt stor risk att jag blir totalförlamad från midjan och ner... Skulle någon kika in på din blogg och läsa detta och känna igen sig är du välkommen att maila mig om du lever med liknande värk. Bellen2@spray.se Tackar för mig! Ha det bra!
SvaraRadera