Stark som...

...Magnus Samuelsson.

Så sant som det var sagt!
När sonen William ser mig kånka omkring på en 50 kg´s betongplint tittar han imponerat på mig och jämför mig med nämnde Magnus.
Otränad, med begynnande bukfetma och flämtande som en lungsjuk så höll jag snabbt med. Är inte ofta någon skryter över hur stark jag är!

Nog om dansanta muskelberg och åter till verkligheten.

Projekt ALTAN fortskrider som planerat.
Planeringen står svärfar för och jag gör mitt bästa att tolka hans förklaringar för hur altanen ska byggas.
Svärfar verkar ha en ritning klar i huvudet, men eftersom han sitter på det mentala orginalet och inga kopior finns att kika på så får jag nöja mig med att låtsas förstå hur han tänkt sig det hela.
Vill inte tänka på alla dumma frågor om självklara saker som jag ställt under dagen... Sicken bedrövlig och ohändig svärson jag måste te mig som!

Plintarna som fick min son att jämföra mig med Magnus Samuelsson.

Dagens jobb har bestått i att gräva, kratta, gräva, platta till och sedan gräva ytterliggare. Plintarna är si så där 50 cm höga. De ska alltså ner i ett hål som är 50 cm. Hänger ni med?
(6 hål är grävda, så med andra ord har vi grävt ett 3 meter djupt hål idag. Inte illa!)
Alla plintarna ska vara i jämnhöjd med varandra. Dessa JÄVLA plintar har åkt upp å ner ur hålen allt medan vi lagt till lite sand för att sedan prova med 50 kg´s plinten bara för att upptäcka att vi lagt ner lite för mkt sand.
Nåväl, efter lite blod, svett och svordomar så står de nu på plats.
Till helgen börjar vi lägga själva altangolvet.

Too bee cåntinjudd!

//Hundvaktaren, trött och nöjd över dagens pyssel.