Ja, hur va det nu... aka felsägning.

Förra veckan va jag förbi ett bevakningsobjekt som jag tjänstgjort på under många år. Objektets (ja, det heter så på "väktarspråk") nu mera pensionerade säkerhetschef skulle avtackas. Både nya och gamla vakter dök upp och minglade med objektets egen personal.
Ett okänt ansikte dök upp och nyfiken som jag är så tar jag i hand och presenterar mig samtidigt som jag frågar killen vem han är. Han presenterar sig och säger även:
-De e jag som är Karinas fru.
Eftersom vi inte känner varandra så bet jag ihop och försökte att inte spä på det aningen pinsamma i felsägningen, men övriga kollegor runt om oss som känner honom bättre skrattade så tårarna rann och jag misstänker att sista ordet inte är sagt i ärendet.
Ja, vem är det som är vem där hemma...

//Hundvaktaren, som är karl nog att veta att när HSB talar så är jag tyst.