En kväll i november.
Är precis klar med ett larm norr om Märsta.
Det piper till i telefonen. Ett SMS, eller rättare sagt ett MMS från HSB* landar i telefonen. En enda bild, ingen förklarande text utan bara en bild.
Vi har under en tid "kört skarpt" mellan lakanen. Det finns hjälpmedel till allt, och som bekant finns det även hjälp att ta till emellan lakanen. Nu tänker jag främst på ngn sorts test för att kolla när det är business som gäller och inte bara pleasure.
Blev lite osäker på bildens budskap så jag ringde genast hem.
-Ska jag ta ledigt resten av natten och komma hem? Eller är det dax att kika på minibuss?
-Minibuss, fick jag till svar.
En dag i januari.
Ett första ultraljud. Ett andra bevis på att något är på gång i magen.
Våra erfarenheter säger oss att vi ännu inte kan andas ut, men vi är en bit på väg.
Vecka 13 av 42...
//Hundvaktaren
fredag 9 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nämmen du... Är det verkligen såsom jag tror att det är???
SvaraRaderaIsf... med risk för att det är för tidigt att säga grattis... vilket jag inte alls tror att det är... så säger jag grattis :D
Ge en kram till HSB!!!
Varmaste lyckoönskningar på vägen...
SvaraRadera//Mimmi