lördag 18 april 2009

Tiden går och vi med den.

Tick tack, tick tack...

Så lät klockorna tidigare. Tidigare som i 1989 till exempel. Jo, det är sant! Knappt att jag själv kommer ihåg det.
Vad jag däremot kommer ihåg var låten Ängeln i rummet med Eva Dahlgren, eller Madonnas Like a prayer! Fortsätter den musikaliska nostalgitrippen med att nynna på Bring me Edelweiss och den där Lambada-låten. Oj oj oj va de nötte på radion...
Christer Pettersson va på ropet som tusan åxå. Hade han eller hade han inte skjutit Olof Palme. Snubben blev både fälld å friad samma år. Refat el Sayed gick det sämre för. Han fick krypa in 5 år för nått knas han gjort. Ingen kommer väl ihåg vad, men Refat och Fermenta kommer man ju ihåg.
Globen öppnade sina portar och hårlöse Dalai Lama rodde hem fredspriset. På den tiden så hade jag hår. Så pass att jag kunde raka å trixa. Man va riktigt vass då... De ni! Känns som igår.
Tuppkam. Riktig svärmorsdröm!

Igår gick jag ut gymnasiet.
Känns i alla fall som det, men när jag inser att det i år var 20 år sedan så önskar jag att man kunde bromsa tiden en aning.
Ibland önskar jag även att man kunde åka tillbaka i tiden. Både för att återuppleva ett och annat, men även ställa en del till rätta.

//Hundvaktaren, i tiden, i nuet!

1 kommentar:

  1. Men gode gud, vill man verkligen återuppleva 80- och 90-talen? Tack, men nej tack. Måste säga att just 2009 känns som ett helt okej år, nåt är på gång och det är långt bättre än allt sammantaget under de senaste åren. Vad schwamlar jag om nu, tänker du. Tja, känner mig bara ovanligt optimistisk inför framtiden. De senaste 10 åren har jag och hela samhällsapparaten mest varit cynisk. Det känns som om folket har återtagit makten på något sätt. Någon där ute håller väl med mig? Måste fila på analysen och återkomma i en egen blogg känner jag. Det här leder ju ingen vart. Go natt!

    SvaraRadera