Tidningsnotiser läser vi ofta med en axelryckning. 10 döda i självmordsdåd i Irak, Svältdöden i fjärran U-land och två döda i trafikolycka någonstans i Sverige. Jag varken kan eller vill ta åt mig av allt som händer i världen. En omöjlighet att bära all sorg, olycka, tragik eller glädje åxå för den delen, som männniskor runt om i världen drabbas av. Hur nära ska det få komma innan man berörs? Villabrand - Familj hemlös. Även det är värt en axelryckning så länge det håller sig på behörigt avstånd
Men när branden blossar upp 4 hus längre ner på gatan och både rök och askflagor gör sig påminnda i det egna hemmet så blir allt plötsligt påtagligt nära. Så nära att man faktiskt börjar tänka till en aning.
Efter att på sista kvällspromenaden med hunden, ha passerat resterna av det som en gång var grannarnas hem, så fick jag en riktig tankeställare.
Nu ska backupskivor fixas på alla foto´n. Batterierna i samtliga brandvarnare ska bytas och brandsläckaren ska jag nog ta och leta fram. Den är nog någonstans i tvättstugan, under en bal med toapapper, bredvid stora IKEA-påsen som fungerar som pantflaskeupplag.
//Hundvaktaren, med nyhetsrubriken 4 hus bort och brandsläckaren monterad i hallen.
tisdag 28 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å fy för den lede. Tänk att det inte är på allvar förrän kniven ligger mot strupen, så att säga. Göm alla tändare/tändsticksaskar också förresten. Gullgossarna vill väl grilla korv och göra brasa. "Som duu göö, pappa!".
SvaraRaderaJag har stenkoll på brandsläckaren min; vet precis var den står. I hallen, mitt i huset liksom, lättåtkomlig.
SvaraRaderaHur vågar du ha den "under en bal toapapper"...? Jag är livrädd för att den ska "gå av" av misstag och fylla min bostad med vitt pulver!!! Har hört att det ska vara jättejobbigt att städa upp efter en sådan "olycka"!! Fast klart bättre än att städa upp efter en brand :D